IF Metalls A-kassa

Ibland är det enkla det svåra. Jag har under en lång period försökt att få ut ersättning för de tre veckor jag var arbetslös efter examen men jag har stött på problem.

1. IF Metalls A-kassa går inte att nå. De har usla öppettider och när de väl har öppet svarar en telefonsvarare:
   ”Just nu är det många som ringer till oss, var vänlig och försök igen senare.”
2. Jag har skickat in alla papper och blanketter till dem – två gånger – men ändå kräver de komplettering utav min ansökan. Kompletteringen skall bestå av alla de papper jag redan har skickat in.

Är detta ett bra bemötande av en verksamhet som lever på dess medlemmars välvilliga inbetalningar? Jag betalade in en avgift till dem under sju år och det här är tacken? Någon borde åka upp till Arjeplog och lära dem att veta hut…!

”Camilla” är oersättlig.

När jag slutligen per telefon kom fram (efter fler än 10 misslyckade försök vid samma tillfälle) mottogs mitt samtal av den torraste och otrevligaste människa jag råkats med på länge. Det enda hon kunde uppge var att det minsann var ”Camilla” som var handläggare för mitt ärende och hon i sin tur var på semester. Därmed kunde ingen garanti ges för om (observera att hon sa ”om”) och när mitt ärende skulle kunna hanteras. Tydligen är den där Camilla oumbärlig och den enda på hela bygget som är kapabel till att hantera min ansökan om ersättning.

När jag vänligt men bestämt förklarar att jag tycker att detta bemötande är under all kritik blir jag kopplad till telefonistens chef. Han i sin tur verkar vara en trevlig herre och lovar mig att ta tag i detta om jag mailar in mina uppgifter till honom personligen.

Tänk om han hade haft en personal som skötte sina arbetsuppgifter istället…

Ris och ros.

Jag tänkte iallafall att jag skulle ge A-kassan, den ordinära vägen, en chans till så jag ringde igen. Jag kom nu genast fram och kvinnan som svarade var hur bra som helst att ha och göra med. Mina frågor fick svar och såsom jag ser det är mitt ärende på god väg att lösa sig.

Ändå tänkte jag att jag skulle skriva ihop några rader om det bemötande jag först fick och sedan om det jag erfor andra gången jag ringde och sända alltsammans till den chef med vilken jag kom att samtala med – vilket jag också gjorde. Förhoppningsvis leder detta till att både ris och ros utdelas med generositet inom kort i Arjeplog!